Livet som mamma
Idag blev Ronja 9 veckor. Oj så tiden går fort!
Men samtidigt så känns det som hon har funnits längre. Det är en konstig känsla. Men en underbar känsla!
Att bli mamma var inte riktigt som jag tänkt mig. Jag har alltid tyckt om barn! Redan som liten ville jag ha många barn. Jag förstog att det var en underbar känsla att bli mamma. Men aldrig att det skulle kännas så här!
Det är ännu bättre och mer fantastiskt. Nu i efter hand går det inte att beskriva vilken underbar känsla det är att få barn. Att få älska ett litet barn. Som dessutom är ens eget.
Det är en stor omställning att få barn. Men det är inte så stor omställning som jag trott, allt faller sig så naturligt att jag inte tänker på det. Innan tyckte jag att många sa att man hinner knappt med sig själv längre. Och visst, ibörjan hann jag knappt gå på toaletten själv. Men nu handlar det bara om att prioritera om tiden lite. Men jag gillar det! Jag har valt det! Jag älskar att få spendera varje dag med henne, se henne utvecklas.
Jag ska inte ljuga och säga att alla dagar är toppen. Vissa dagar är självklart jobbigare än andra. Men så var det även innan.. Nu är det bara på ett annat sätt. Ett bättre men ett jobbigare sätt!
Det jobbigaste med att ha blivit mamma är oron, oron över att något ska hända henne. Jag känner en ständig oro, det är mycket "tänk om..."
Oron började när jag blev gravid, ibörjan var jag orolig för missfall, sedan blev jag orolig att det skulle vara något fel på henne och nu är jag orolig att något ska hända henne.
Denna oro visar bara att jag älskar henne så otroligt mycket.
Jag kan inte säga att jag saknar "mitt gamla liv" heller. Det känns som jag hunnit leva den biten. Nu har jag (och Erik) valt att gå in i en ny fas i livet. En fas där vi får följa och lära känna våran dotter för varje dag som går.
Jag är så glad och tacksam att vi fått denna underbara lilla människa. Jag blir fortfarande alldeles tårögd när hon ler mot mig. Nu vet jag vad lycka är. Lycka att få ha en underbar famij. Våran lilla familj.
♥RONJA♥
Tänk vad tiden går fort. Det var 9 veckor sedan jag fick hålla
henne för första gången. Jag glömmer aldrig den känslan.
Otroligt fina Ronja. Så vacker!
Men samtidigt så känns det som hon har funnits längre. Det är en konstig känsla. Men en underbar känsla!
Att bli mamma var inte riktigt som jag tänkt mig. Jag har alltid tyckt om barn! Redan som liten ville jag ha många barn. Jag förstog att det var en underbar känsla att bli mamma. Men aldrig att det skulle kännas så här!
Det är ännu bättre och mer fantastiskt. Nu i efter hand går det inte att beskriva vilken underbar känsla det är att få barn. Att få älska ett litet barn. Som dessutom är ens eget.
Det är en stor omställning att få barn. Men det är inte så stor omställning som jag trott, allt faller sig så naturligt att jag inte tänker på det. Innan tyckte jag att många sa att man hinner knappt med sig själv längre. Och visst, ibörjan hann jag knappt gå på toaletten själv. Men nu handlar det bara om att prioritera om tiden lite. Men jag gillar det! Jag har valt det! Jag älskar att få spendera varje dag med henne, se henne utvecklas.
Jag ska inte ljuga och säga att alla dagar är toppen. Vissa dagar är självklart jobbigare än andra. Men så var det även innan.. Nu är det bara på ett annat sätt. Ett bättre men ett jobbigare sätt!
Det jobbigaste med att ha blivit mamma är oron, oron över att något ska hända henne. Jag känner en ständig oro, det är mycket "tänk om..."
Oron började när jag blev gravid, ibörjan var jag orolig för missfall, sedan blev jag orolig att det skulle vara något fel på henne och nu är jag orolig att något ska hända henne.
Denna oro visar bara att jag älskar henne så otroligt mycket.
Jag kan inte säga att jag saknar "mitt gamla liv" heller. Det känns som jag hunnit leva den biten. Nu har jag (och Erik) valt att gå in i en ny fas i livet. En fas där vi får följa och lära känna våran dotter för varje dag som går.
Jag är så glad och tacksam att vi fått denna underbara lilla människa. Jag blir fortfarande alldeles tårögd när hon ler mot mig. Nu vet jag vad lycka är. Lycka att få ha en underbar famij. Våran lilla familj.
♥RONJA♥
Tänk vad tiden går fort. Det var 9 veckor sedan jag fick hålla
henne för första gången. Jag glömmer aldrig den känslan.
Otroligt fina Ronja. Så vacker!
Kommentarer
Postat av: Elin
Så fint skrivet :o) Jag blir rörd också. Längtar tills den dagen jag får känna samma, men dit är det nog länge än :o)
Postat av: Anna
va fint =)
Postat av: Emilie
Va fint! :) Precis som jag kände, så det är nog helt normalt! Hon är så söt eran lilla Ronja!
Trackback
