stress & ångest
Högskoleprovet kunde inte gå sämre. Jag är så otroligt besviken på mig själv. Detta var droppen för det lilla självförtoende jag hade kvar..
Även matten är tung. Jag har haft en svacka och många funderingar på lägga ner matten, faktiskt. Det tar emot att ge upp, jag är ingen som ger upp. Jag vill kämpa in i det sista för att nå mitt mål. Sån är jag. Men till vilket pris? Är det inte viktigare att må bra och finnas där för sin familj? Samtidigt är det en kort period. En sak är säker, att jobba + plugga ett ämne som är tungt (för mig) på distans är väldigt tidskrävande och energikrävande. Jag har en familj som jag ska finnas där för också. Fast både jag och E är inställd på att mitt plugg tar mycket tid så kommer mitt samvete och ångesten fram flera gånger per dag. Ångesten börjar ta över sakta men säkert. Pressen börjar ta över sakta men säkert. Viljan att komma in på utbildningen är stor, viljan att läsa matteC är inte stor. Motivationen är svår att hitta. Låter kanske konstigt att jag vill men ändå inte. Varför motivationen är svår att hitta tror jag är för att jag vet att det inte kommer göra någon större skillnad på poängen, ja kommer höja mig ca 0,5p. Jag är mest sur över det nya systemet som införts. Alla olika kvoter man söker in på, det gynnar inte mig för fem öre. Efter att inte ha tittat i matteboken på en hel veckan är jag nu redo att öppna den igen i morgon. Jag har tagit ledigt från jobbet en dag nästa vecka så jag ska kunna plugga, fler lediga dagar kommer jag ta. Jag måste för att fixa detta. Nästa prov i matte är den 16 april och nationella är den 20 maj. Det är inte länge kvar! Tiden går fort. Klarar jag matten ska jag fira med champange, det lovar jag. Och efter det sätter jag punkt för matten. För evigt! (så sa jag efter maA och maB). Ni hör ju, jag tänker inte rationellt när jag sedan söker in till maC...
Kommentarer
Trackback