Minnen
Erik och Ronja ligger och vilar. Jag har suttit och läst lite "gamla" blogginlägg (gamla=från maj -09 hihi). Vilka fina minnen som kommer tillbaka. Men även hur jobbigt det var i början, jobbigt att inte veta vad som var fel ibland när hon grät, hur jobbig amningsperioden var.. mm mm.
Tänk att från en dag till en annan hade man blivit mamma, mamma till ett barn som behöver hjälp 24 timmar dygnet. Det är klart att man hade försökt förbereda sig alla månader man varit gravid men hur förbereder man sig? Det går ju inte! Eller jo, till viss del. Men jag hade ingen aning vad som komma skall.. Att lära känna en helt ny individ är inte lätt, sånt tar tid. Med första barnet har man inget att jämföra med heller.
När jag tänker tillbaka på när Ronja var nyfödd tycker jag mycket var jobbigt. Jobbigt att inte lyckas! Jag kom ihåg första natten på bb, Erik hade åkt hem och jag skulle för första gången ta hand om Ronja själv. Jag var livrädd! Hur gör man? Vad gör jag om hon grinar? Jag kanske är konstig! Jag har jobbat en hel del på förskolor, är utbildad barnskötare och har varit barnvakt åt mina syskonbarn många många gånger. Så det är klart att jag vet hur man gör om dom är ledsna. Men nu var det mitt barn jag skulle ta hand om! Allt var så nytt. Denna lilla krabat som legat och rört sig i min mage låg helt plötsligt på min mage nu.
Och andra sidan kunde jag inte riktigt fatta att hon skulle komma till oss just den dagen hon kom. Så hade jag inte riktigt föreställt mig tidigare i graviditeten.. Det är säkert lite speciellt att få ett datum om vilken dag ens barn ska födas.
Allt gick så fort för oss!
Nu låter jag säkert väldigt negativ. Är jag ensam om att känna så här? Eller ställer man för höga krav på sig? Borde man ha höga krav?
Det är självklart den bästa dagen i mitt liv också. Dagen då vårat liv hade en till familjemedlem. Jag är så tacksam över Ronja, jag är så tacksam för Erik. Jag kan inte tänka mig ett liv utan dom! Vi 3 kommer klara allt ihop. Vi kommer ha bra dagar och så kommer vi ha dåliga dagar men vi kommer alltid finnas för varandra och alltid hjälpa varandra!
Jag älskar dom så!
Tänk att från en dag till en annan hade man blivit mamma, mamma till ett barn som behöver hjälp 24 timmar dygnet. Det är klart att man hade försökt förbereda sig alla månader man varit gravid men hur förbereder man sig? Det går ju inte! Eller jo, till viss del. Men jag hade ingen aning vad som komma skall.. Att lära känna en helt ny individ är inte lätt, sånt tar tid. Med första barnet har man inget att jämföra med heller.
När jag tänker tillbaka på när Ronja var nyfödd tycker jag mycket var jobbigt. Jobbigt att inte lyckas! Jag kom ihåg första natten på bb, Erik hade åkt hem och jag skulle för första gången ta hand om Ronja själv. Jag var livrädd! Hur gör man? Vad gör jag om hon grinar? Jag kanske är konstig! Jag har jobbat en hel del på förskolor, är utbildad barnskötare och har varit barnvakt åt mina syskonbarn många många gånger. Så det är klart att jag vet hur man gör om dom är ledsna. Men nu var det mitt barn jag skulle ta hand om! Allt var så nytt. Denna lilla krabat som legat och rört sig i min mage låg helt plötsligt på min mage nu.
Och andra sidan kunde jag inte riktigt fatta att hon skulle komma till oss just den dagen hon kom. Så hade jag inte riktigt föreställt mig tidigare i graviditeten.. Det är säkert lite speciellt att få ett datum om vilken dag ens barn ska födas.
Allt gick så fort för oss!
Nu låter jag säkert väldigt negativ. Är jag ensam om att känna så här? Eller ställer man för höga krav på sig? Borde man ha höga krav?
Det är självklart den bästa dagen i mitt liv också. Dagen då vårat liv hade en till familjemedlem. Jag är så tacksam över Ronja, jag är så tacksam för Erik. Jag kan inte tänka mig ett liv utan dom! Vi 3 kommer klara allt ihop. Vi kommer ha bra dagar och så kommer vi ha dåliga dagar men vi kommer alltid finnas för varandra och alltid hjälpa varandra!
Jag älskar dom så!
Kommentarer
Postat av: Johanna
Tycker jag känner igen mej precis! Allt var en enda berg och dalbana i början :)
Postat av: Emilie
Du är helt normal Malin! :) Minns själv hur jobbigt och nervöst det var i början. Och hur lätt man stressade upp sig själv. Jag var seriöst nervös över att byta blöja på honom. Att göra fel på nått sätt.
Jag tror att de flesta känner som dig :) Och jag är säker på att du är en fantastisk mamma och att du varit det från dag 1!
Postat av: Lindis
Jag känner liksom Johanna igen mej i allt du skriver. Ärligt talat var det riktigt jobbigt där ett tag, men man var rätt bra på att hålla uppe fasaden.
Tänk va bra vi har det nu =)
Puss på er!
Längtar tills vi syns igen =)
Trackback
